Välkommen till min sida!

Det är en otrolig ära för mig att få veta att någon tror eller hoppas att jag ska ha något att säga. Jag kommer att försöka vara ärlig och öppen i mina reflektioner och hoppas kunna föda tankar, frågor och förståelse.

Självklart går tankarna så här första gången, tillbaks till de 2,5 år som armbrytningen funnits i mitt liv. Till allt jag upplevt och alla människor jag mött genom sporten. För 2,5 år sedan, sprang jag, svettig efter ett spinningpass, in i en lokal där en medelålders, inte allt för stor och skrämmande man instruerade armbrytning. (ta det som en komplimang Anders). Publiken var liten och förutom en kvinnlig journalist, bestående uteslutande av manlig fägring!En inte allt för o vanlig syn runt om i landet har jag förstått. (och något som vi gör vårt, för att ändra på)

Jag skulle bara hämta hem min son...
Och nu sitter jag här 2,5 år senare, som bland annat tränare i Northern Arms armbrytarklubb.
Ingenstans på vägen genom bordbyggande, träning och medaljer, var det meningen att jag skulle få alla dessa roller i klubben eller att sporten skulle få så stor betydelse i mitt liv. Jag halkade in på ett bananskal och en massa tillfälligheter gjorde att det ser ut som det gör idag.
Det är inte alltid lätt, inte alltid roligt, jag klarar inte alltid av allt, jag orkar inte alltid… men det har blivit en av mina få prioriteringar, som jag valt, för att det ger så mycket tillbaka.

Egentligen vill jag nog mest… tillägna denna, min första ”reflektion” till dem som gör att jag går till lokalen, i regn, storm, kyla och snö. Med värk eller orkeslöshet, vecka efter vecka…..
”MINA UNGDOMAR”!
Jag säger ofta ”MINA”, föräldrarna må förlåta… (en halvtidsadoption känns väl ok? ) =) Men näst efter mina egna barn är det dom människor jag träffar mest. Jag går till lokalen även de dagar jag kanske inte skulle ha gjort det, för jag vet, att de leenden, den glädjen, den energin, viljan och tron på oss och det vi gör som finns i lokalen, är som en vitaminkick! Jag blir hög, glad och varm!
Ni är fantastiska, fulla av glädje och har så mycket att ge.

Med rätt fokusering, målsättning och (ursäkta uttrycket) jävlaranamma... Så kan ni gå hur långt som helst, på alla plan. Tack för att jag fått dela med detta med er!