Förord

För att kunna genomföra ett uppsatsarbete som detta krävs, förutom tålamod och kaffe, hjälp av olika slag. En stor del av mitt efterforskningsarbete har av naturliga skäl förlagts till Silvermuseet i Arjeplog. Det mesta materialet om de tidiga föreningarna i Arjeplog återfinns i museets arkiv. Ett stort tack till samtlig personal på museet. Jag vill rikta ett speciellt tack till Ann-Christin Öberg för hennes hjälp vid letande av fakta. Jag vill även tacka föreståndarinnan Ingela Bergman för all hjälp. Personalen på biblioteket, Per Öhman och John Holmlund, är även de värda ett stort tack. Förutom hjälp med litteratur, har de även bistått med råd och information. Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till de arjeplogare som på olika sätt hjälpt till med arbetet på olika sätt. Ingen nämnd och ingen glömd.

Abstrakt

Arbetet gick ut på att söka kartlägga idrottens utveckling i Arjeplog, samt vilka faktorer som kan ha påverkat denna. Utgångspunkt för arbetet var vissa frågeställningar som kunde ge svar på hur, eller om, idrotten påverkade ett samhälle i utveckling. Jag ville undersöka om idrotten var en hörnsten vid byggandet av det nya samhället, eller resultatet av densamma. De frågor jag ansåg vara relevanta i sammanhanget var: Vad ligger bakom idrottens utveckling i Arjeplog? Hur kom idrotten till Arjeplog, vilka kommunikationsleder följde rörelsen? Påverkade samhällsförändringarna runt sekelskiftet föreningstänkandet i Arjeplog? Verkade idrotten förbrödrande mellan nybyggare och samer eller gav den upphov till motsättningar? Vilken roll har idrotten spelat vid identitetsskapandet? När kom kvinnorna in i bilden, hjälpte idrotten till vid kvinnans frigörelse? Syftet med denna uppsats var att undersöka vilken roll idrotten spelat i Arjeplogs samhällsutveckling samt om den verkat identitetsbildande. Resultaten visar att idrottens roll som katalysator i samhället varit mindre än i rollen som identitetsbildare.

Bakgrund

Arjeplog har genom åren fostrat en hel del framstående idrottsmän. Från J.A . Perssons vasaloppsseger 1929 till våra dagar har arjeplogare erövrat medaljer från OS likaväl som svenska mästerskap. När jag av andra skäl ville studera dessa framgångar, upptäckte jag att det inte finns någon översikt över Arjeplogs idrottshistoria. Eftersom det inte fanns någon sammanställning, fanns det ej heller något referensmaterial Jag lät hela projektet bero den gången, men slogs då och då av tanken att närmare studera ämnet. När det så blev dags att skriva B-uppsats i historia, var mitt val av redan ämne sedan långt tillbaka, mer eller mindre omedvetet, bestämt. Jag ville inte bara studera själva idrottens utveckling. Det hade inte givit mig de svar jag sökte efter. Idrott i sig kan vara intressant, men då handlar det oftast av relativt aktuella händelser och resultat. Jag är själv väldigt idrottsintresserad, så jag attraheras förvisso av detta, men jag ville uppnå helt andra resultat med arbetet. Jag beslöt att sätta in idrotten i den utveckling som skedde i samhället åren runt sekelskiftet. Jag ville undersöka om man via idrotten kunde få svar på vissa frågor gällande ett generellt "uppvaknande" på landsbygden. Samtidigt ville jag också försöka sammanställa den tidiga idrottens tillkomst och utveckling i regionen.

Jag förstod på ett tidigt stadium att jag var tvungen att begränsa det jag hade för avsikt att undersöka. Framförallt var det tidsavsnitt jag skulle studera, men jag begränsade mig även vad gäller de separata idrotterna. Tidsaxeln kom att handla om tiden strax före sekelskiftet, till mellankrigstiden.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken roll idrotten spelat vid Arjeplogs samhällsutveckling samt hur idrotten utvecklats i Arjeplog.

Metod

Största delen av mitt arbete har, av naturliga skäl, förlagts till Silvermuseet och dess förträffliga arkiv. De gamla rapporterna från bland annat Arjeplogs Sportklubb återfinns där. Jag har försökt systematisera de gamla och utspridda uppgifterna i så hög utsträckning som möjligt. Jag begränsade mitt arbete till tidpunkten runtom sekelskiftet och fram till mellankrigstiden. Vidare fokuserade jag i första hand på skidåkningens utveckling, då den låg som idrottens grundare i Arjeplog. Med detta som bas, började jag leta kopplingar med övriga förändringar i riket. Jag har gått igenom gamla tävlingsprotokoll, möteshandlingar, brev, sameberättelser, resultat, kyrkohandlingar, för att nämna några. De möten jag haft med olika arjeplogare har jag också upplevt som väldigt givande. Förutom spontana minnen har jag fått ta del av sällsamma och underhållande berättelser. Tyvärr har flertalet av dessa ingen eller liten relevans till uppsatsen, därför har jag utelämnat dem. Jag har också tillbringat tid i vårt lilla, men effektiva, bibliotek, där personalen på allra bästa sätt hjälpt till med faktainsamlingen. Det material jag använt mig av är i huvudsak följande: Arkivmaterial hämtat ur främst Silvermuseets arkiv. Intervjuer. Litteratur angiven i litteraturlistan

 

1. Ett samhälle i förändring

1.1 Industrialiseringen och dess följder.

I sort sett hela Europa befann sig i ett stadium av utveckling och förnyelse från mitten av 1800-talet och ungefär femtio år framåt. Den industrialiseringsprocess som pågick, fick en positiv inverkan på de nya fenomen som kom att kallas folkrörelser. Man kan också säga att dessa massrörelser kom som en naturlig följd av denna process. Hur skulle då dessa händelser och den galopperande samhällsutvecklingen påverka den framväxande idrottsrörelsen ? Försvarsfrågan, som blev akut under Krim-kriget, och den växande nationalismen framstår som positiva faktorer. Historien har visat att idrottslivet har aktiverats under perioder av militärt och nationalistiskt intresse. Därmed bör alltså dessa faktorer spelat stor roll vid tillkomsten och framväxandet av den blivande idrottsrörelsen. Urbaniseringen och de förändrade levnadsförhållandena som industrialiseringen innebar, skapade förutsättningar och ledde till föreningsliv och folkrörelser, båda av största vikt för idrottsrörelsen. De två kanske viktigaste förändringarna som kan härledas till industrialiseringen och dess inverkan på den sociala utvecklingen, är arbetsförkortningen och åtföljande fritid. Detta var fenomen som bara hundra år tidigare varit i stort sett okända, men som nu kom att få stor betydelse för de framväxande folkrörelserna. Förändringarna i det samtida Norrbotten skedde framförallt på två områden, järnvägens tillkomst och väckelserörelsen. Eftersom arbetarrörelsen anlände relativt sent till länet, kom den idrottsliga utvecklingen att fördröjas gentemot övriga landet.

1.2. Föreningarnas och folkrörelsernas föregångare

Föregångarna till dagens föreningar kan man till viss del finna i 1700-talets skråväsende samt diverse ordenssällskap. Dessa kan dock inte mäta sig med det moderna föreningsliv som har sin början under senare delen av 1800-talet. Detta sekels föreningsliv präglades länge av vad som kallades "associations andan". Det vill säga strävan av att slå sig samman för att nå gemensamma mål. Dessa sällskap uppkom ofta som en reaktion på förändringar inom samhället. I samma takt som stat och kyrka förlorade sitt grepp om människorna, ökade det privata närings-, mötes- och troslivet. Staten drog sig tillbaka och konturerna till den framväxande nattväktarstaten framträdde. Associationerna byggde på frivillighet och man sökte i samförstånd med staten tillgodogöra medborgarnas behov. Kännetecknande var att de arbetade uppifrån och ner samt gjorde sina insatser -företrädesvis- inom den sociala sfären såsom filantropi, nykterhet, själavård m.m. När de nya sammanslutningarna inom det frivilliga föreningslivet börjar uppstå vid 1800-talets mitt, var de i stort associationsandans raka motsats. De uppträdde ofta mot statsmakterna och hade protestkaraktär. De byggde på de aktivas medverkan och hade demokratiska mötesformer. Som framgår hade de olika frivillighetsrörelserna helt olika karaktärer, däremot delade man ofta målen. Det var medlen som skiljde dem åt.

1.3 Folkrörelserna når Norrbotten

Den utveckling som tog fart i företrädesvis södra och mellersta Sverige, ägde också rum i Norrbotten, om än lite senare. De första organisationerna av folkrörelsekaraktär som bildades i det nordligast länet tillhörde väckelse- och nykterhetsrörelsen. Arbetarrörelsen kom förhållandevis sent till länet. Väckelserörelsen i Norrbotten hade två huvudriktningar, nyläseriet och laestadianismen . De som ville hålla sig till de gamla skrifterna kallades läsare. Dessa reagerade mot den nya psalm- och kyrkohandbok som utkom i Pitebygden vid början av det förra århundradet. Det mönster som framträder, är att de områden där den sociala differentieringen hunnit längst försåg läseriet med flest anhängare. Men detta betyder inte att väckelsen var en rörelse av fattiga och obesuttna. Det var tvärtom bondeklassen som anslöt sig. Läsarna startade egna skolor m.m. men minskade rätt snart i antal. Helt död är den dock inte, rester av den finns kvar i Piteåtrakten . Vid mitten på 1800-talet började laestadianismen att breda ut sig i de norra och östliga delarna av länet. Samhället präglades i de områden där Lars Levi Laestadius verkade, av social och andlig misär samt ett omfattande spritmissbruk. Laestadius förenade sitt väckelsearbete med krav på nykterhet. Det väldiga alkoholmissbruket i Tornedalen övergick i närmast absolut nykterhet i en takt och på ett sätt som saknar motstycke i nykterhetsrörelsens historia. Från och med 1860 började en mera rent frikyrklig väckelse i och med baptismens spridning i kustbygden och den första församlingen grundades i Gammelstan 1859. I slutet av seklet bildade missionsförbundet församlingar i Kalix, Boden samt Luleå. Metodisterna samlades i Malmberget 1898. Vid samma tidpunkt vann även EFS anhängare företrädesvis vid kusten. Den kanske viktigaste sociala frågan under 1800-talet var kampen mot spritmissbruket. Den första nykterhetsrörelsen bildades 1831 i Svartbyn utanför Boden.

I framförallt Gällivare och Malmberget arbetade nykterhetsvännerna under säregna och svåra förhållanden. Den av stambanans byggande uppkomna kåkstaden , innebar stora sociala problem samt ett enormt spritmissbruk. Nykteristernas sammandrabbningar med lönnkrogar och andra likasinnade, kulminerade i det sk ölkriget med start 1896. Laestadianismen var som tidigare nämnts, inte bara en väckelserörelse utan också en mycket framgångsrik nykterhetsrörelse. Det som renderade i den norrbottniska arbetarrörelsens framväxt, hör ihop med de faktorer som drev fram rörelsen längre söderut i landet. Det var främst de ekonomiska samt de sociala följderna av en begynnande industrialisering som skapade denna grogrund. När sågverksindustrin byggdes ut skapades förutsättningarna för länets första industriarbetarklass. Industrialiseringen av Norrbotten medförde en betydande invandring av arbetskraft söderifrån. Dessa arbetare, med kanske rallarna främst, förde med sig en stark tradition av vänsterradikalism. Från kusten spreds dessa idéer norrut i takt med malmbanans utbredning till malmfälten. Där fanns de förutsättningar som krävdes för att arbetarrörelsen skulle ta fart. Rallarna, en för övrigt mycket medveten grupp, hade de fackliga och politiska erfarenheterna och spred dessa tankar vidare.

1.4 Samtida utveckling i Arjeplog

Hur kom då detta att påverka situationen i Arjeplog? Svaret är inte helt självklart och uppenbart. För det första är det rimligt att anta att förändringarna ute i övriga landet skulle påverka även Arjeplog. Problemet ligger i dokumentationen. Det finns väldigt få belägg för varken det ena eller det andra. För Arjeplogs del låg den enda egentliga tidiga industrialiseringen i skogsbruket, men det handlade om ytterst små rationaliseringar och förändringar. Bortser man från Nasafjälls-epoken på 1600-talet är det endast Laisvallgruvans tillkomst i början på 40-talet som är att betrakta som större ortsplacerad industri. Den största arbetsplatsen var annars skogen. Skogsbruket hade följt ungefär samma riktlinjer sen början på 1800-talet. Den enda tidiga förändringen kom 1920, då massaveden gör sitt intrång. Innan dess hade skogen för all del sysselsatt en massa arbetare, men haft ett lägre värde. Om man betraktar de kända folkrörelserna, så är det första sambandet med övriga länet väckelserörelsen. Detta sker 1906 då EFS kommer till kyrkbyn. Det är i första hand en inomkyrklig rörelse, men visar likartade strömningar i Arjeplog som med övriga landet vid ungefär samma tidpunkt. Arjeplog har aldrig varit en typisk arbetarort och följaktligen ej haft någon uttalad arbetarklass. De förändringar som skedde i övriga delar av landet, kom ej att påverka situationen i Arjeplog i någon större utsträckning. Ett undantag tycks dock väckelserörelsen utgjort. Man kan m.a.o. inte peka på folkrörelserna och dra samtida paralleller med Arjeplog. De förändringar som gör sig gällande vid seklets inledande decennium i kyrkbyn, handlar framför allt om kvinnorna och deras roll på arbetsmarknaden. Det har framkommit att de till viss del ändrade arbetsförhållandena skulle påverka den kvinnliga situationen, både i hemmet och i yrkeslivet, till det bättre. För kvinnans del framstår de nya yrkena som dök upp vid sekelskiftet som positiva faktorer. För männen handlade det fortfarande om de mer traditionella och fysiskt betungande arbetsuppgifterna inom t.ex. skogsbruket.

 

2. Nybyggare och samer- motsättning eller samförstånd ?

2.1. Nybyggen i Pite lappmark

Det var statens intresse för bergverken som till stora delar låg bakom de konkreta åtgärderna för en kolonisering av lappmarken. Statens behov av bl.a. silver på grund av de kapitalkrävande krigsinsatserna på kontinenten var den största drivkraften bakom nämnda kolonisering. Silverfyndigheten på Nasafjäll i Arjeplog i slutet på 1630-talet innebar ett uppsving. Landshövding Johan Graan var den som fick lappmarkspolitiken att bli en riksangelägenhet. Kort sagt menade han att: inga renar - ingen malm. Man behövde alltså samerna till malmtransporter. Detta resulterade i lappskattereformen 1695. Pite lappmark, där Arjeplog återfinns, koloniserades relativt sent. Detta berodde uteslutande på de dåliga kommunikationslederna. Älvarna Pite-, Byske- samt Skellefteälven, var väldigt svåra att bemästra på grund av sitt strida lopp. Av dessa orsaker var heller inte området känt som någon större handelssträcka. Självklart förekom viss handel i öst-västlig riktning, men denna kan ej jämföras med ex. vis Torne älv. På grund av denna otillgänglighet, kom koloniseringen av Arjeplogsområdet till stora delar att ske inifrån av samer. De fyra första nybyggena anlades en bit in på 1700-talet och alla utom ett befolkades av samer. Det skulle dröja till senare hälften av seklet innan koloniseringen kom i gång på allvar. I Pite lappmark var det fler samiska nybyggare i Arjeplog än i Arvidsjaur. Allt eftersom nybyggarna sökte sig till nya områden österut, kände sig samerna för första gången hotade. De långvariga svenska krigen hade brandskattat den manliga befolkningen till sån grad, att det inte kunde komma någon större îinvandringî ifråga. Men vid slutet på 1700-talet var förhållandena de rakt motsatta. Kronan uppmuntrade nybrytning och uppodling av mark samtidigt som man reglerade nybyggarnas och samernas rättigheter i de s.k. Lappmarksplakaten.

Samerna såg inte det svenska intrånget på sina marker med helt blida ögon, men förstod att utvecklingen inte stod att hejda. De resonerade som så, att det var bättre att nybyggarna slog sig ned inom bestämda platser. Då visste man var man hade dem. Samerna satte sig dock sällan emot själva inrättandet av ett nybygge. Däremot var de mycket måna om sina urgamla betes- och fiskerättigheter. Förhållandena mellan nybyggare och samer var alltså ganska gott så länge inte nybyggarna slog ned sina bopålar vid rika fiskevatten. Detta ledde nästan alltid till stora motsättningar. 2.2 En remarkabel omsvängning De tvister som uppstod på 1770-talet, vanns alltid av samerna i häradsrätten (HR), men efter år 1785 hade det skett en remarkabel omsvängning. Samerna förlorade nästan varje rättstvist. Denna utveckling skedde helt i linje med statsmakternas strävan att uppmuntra jordbruket. Många samer blev tvungna att flytta sina huvudvisten och en bit in på 1800-talet hade nybyggarna blivit så många, att samerna inte längre kunde röra sig fritt inom sitt land. Det förekom naturligtvis också ett fredligt utbyte mellan samer och nybyggare. Byteshandel var vanlig och samerna hade ofta sina bodar på nybyggena. Den nämnd -insyningsnämnden- som skulle godkänna nybyggena, bestod vid koloniseringens början uteslutande av samer samt kronofogden. Samerna bjöd alltså in svenskarna till deras land. Detta skulle leda till att samerna omkring 1800 inte på något lagligt vis kunde hindra kolonisationen.

Anledningen till att jag beskrivit kolonisationen av lappmarken mer ingående än tidigare kapitel, är främst för att visa att samerna verkligen hade anledning att misstro nybyggarna. Vid mina studier rörande förhållandet mellan svenskar ( läs: arjeplogare) och samer vid sekelskiftet, har jag dock inte kunnat finna några egentliga kontroverser dem emellan efter Nasafjälls-epoken. Förhållandet tycks oftast varit gott. Det finns emellertid tecken och kommentarer i protokoll från olika skidtävlingar vid seklets början, att det förekom rivalitet mellan samer och svenskar. Jag ämnar emellertid inte ägna den rivaliteten något större utrymme. Det framgår att rivaliteten samebyar emellan varit av allvarligare slag. Den nedtecknade berättelsen om Antsek och brottningsmatchen är väldigt intressant av två anledningar. Dels är det bland de första nedtecknade idrottshändelsen i Arjeplog, dels vittnar den om osämja samebyarna emellan. Berättelsen inträffar på 1870-talet och handlar i korthet om Antsek som var Tjidtjaksame, och dennes starke man Letfe-Antaris. Antsek blir trakasserad under marknaden i Arjeplog av Barturterna. Det hela avgörs med en brottningsmatch mellan Antseks starke man, Letfe-Antaris, och Barturternas, vunnen av Letfe-Antaris i tre raka ronder. Det finns inga belägg för att idrotten skulle verkat îförbrödrandeî mellan samer och arjeplogare. Det finns heller inget som tyder på motsatsen, förutom tidigare nämnda rivalitet vid enskilda tävlingstillfällen. Det har dock alltsedan de första nybyggarna dök upp i lappmarken, funnits vissa motsättningar de olika folkgrupperna emellan. Författaren minns själv hur fotbollsmatcherna brukade gå till på "lappas", den gamla fotbollsplanen vid dåvarande nomadskolan. Detta dock av helt senare datum.

 

3. Kommunikationer inom Arjeplogs socken vid sekelskiftet

3.1 De gamla handelsvägarna och ångbåtstrafiken

Under århundraden har färdmän från kustlandet kring Skellefteå och Piteå sökt sig upp till Arvidsjaur och Arjeplog. Än var man på väg till silvergruvan i Nasafjäll, än gällde det Petrus Laestadius som reste som lappmarksmissionär, än kom främlingar och kungligheter hit upp till norr mest bara av nyfikenhet. Inlandets människor var också på färd när man skulle klara handel och kyrkobesök eller tvingades av sjukresor och militärtjänst. Det förekom en lång rad vinter- och sommarfärder längs kusten, upp mot lappmarken eller helt enkelt för att komma till en granne miltals bort.î Så beskriver författarna till boken îSnallarvägenî förhållandena i lappmarken långt innan vägarna fanns. Om man studerar kommunikationerna från och till enbart Arjeplog, framträder de gamla handelsvägarna tydligt. Det är alltså frågan om en utbyggnad i öst-västlig riktning. Vägkartor från år 1900 visar landsvägarnas omfattning i älvdalen. Förklaringen till detta står att finna i stambanans utbredning. Man strävade efter att förbinda de nytillkomna samt de prospekterade järnvägsstationerna med allmänna vägar. Vattenvägen efter de stora sjöarna kom att spela stor roll för Arjeplogs del fram till den utbyggda landsvägsförbindelsen med Arvidsjaur 1930. Redan 1887 togs första turbåten, Signe, i tjänst. Signe skulle följas av Enigheten, Carl XV och Iris. Epoken gick i graven med Iris 1955Ångbåtstrafiken upp mot Arjeplog påverkades i positiv bemärkelse av tågförbindelsen mellan Jörn och Arvidsjaur 1928. Arvidsjaur hade nåtts av landsväg redan 1882 med en förbindelse mellan just dessa två orter. 1894 fick Arvidsjaur förbindelse med Piteå. Det skulle dröja till år 1900 innan Arjeplog fick sin första landsväg.

3.2 Spanska sjukan och bristen på kommunikation

Hur skulle då dessa kommunikationer påverka människorna i lappmarken ? Svaret på den inledande frågan blir att de förbättrade kontakterna med yttervärlden avsevärt underlättade livet för befolkningen ute på landsbygden. Spanska sjukans härjningar på 20-talet, visade att bristen på kommunikationer kunde få katastrofala följder. När Arjeplog fick sin första telefonförbindelse med omvärlden 1912, krympte avstånden avsevärd. 1926 kommer den första radion till samhället och man kunde för första gången höra nyheterna och förändringarna. Radion kom senare att, tillsammans med stambanans utbyggnad, i hög grad medverka till "civiliseringen" av Norrland. Tidningarna i dalgångarna verkade även de som opinionsbildare och idéspridare vid sekelskiftet, men verkar haft mindre betydelse än radion. Anledningen till detta tycks vara, dels det faktum att postgången var långsam, dels var det få som hade råd att hålla sig med tidning. Man kunde samlas runt någon kristallsändare och gemensamt lyssna på radio, det lät sig icke göras med tidningen. Den var för övrigt väldigt inaktuell innan den nått alla läsare. Posten inrättades i Arjeplog 1813 då postbärning inleds. Försändelserna färdades med en hastighet av 3 mil per dygn. År 1899 sker tre turer i veckan från Arvidsjaur. Posttransporten skedde fram till 1900 sjövägen, sen tog den nybyggda landsvägen över. Hur färdades de idéer som kom att förändra även Arjeplog runt sekelskiftet ? Som svar på frågan, har jag valt att kort beskriva spridningen från utland till lappmark. Den väg både människor samt idéer tog för att nå Norrland gick, generellt, från Stockholm, efter kusten upp till kuststäder som Sundsvall, Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Därifrån spreds de vidare i öst-västlig längdriktning. Den vid sekelskiftet uppkomna stambanan fick en enorm betydelse. Både som kommunikationsmedel samt nyhetsbärare, men kanske framför allt knöt den i hop nord och syd i riket.

3.3 Innovationers spridning i glesbygd

Jag har valt att nämna några punkter som haft stor betydelse för nya idéers fotfäste och spridning i Pite älvdal. De punkterna är: 1) Det har framkommit att karismatiska personer betytt mycket för spridande av nya idéer. 2) Telefonens ankomst 1912 3) Media. D.v.s. radio och tidningar 4) Händelser. Hit räknar jag bl.a. vintermarknaden i Arjeplog. Under vintermarknaden träffades kust och inlandsbor och var en källa till stort informationsutbyte likväl som handel. Jag vill även nämna turismen, som ingalunda är en ny företeelse. Redan vid slutet av 1800-talet berättas det om två engelsmän vid namn Seaton-Carr och Marshall. Dessa gentlemän var på fiskesemester och kunde berätta om händelser i övriga Europa. Det finns ingenting som tyder på att idéerna skulle kommit från väst, d.v.s. nuvarande Norge, även om man inte helt bör utesluta viss spridning därifrån. Impulserna kom söderifrån och tog sedan vägen in till lappmarken via kuststäderna. Innan de moderna medierna gjort sitt intrång, var händelser typ marknader viktiga vid innovationsspridandet.

 

4. Den svenska idrottsrörelsen

Spel och lekar har alltid funnits där det existerat människor. Belyser man ett barns rörelsebehov i ett historiskt perspektiv, finner vi en mängd olika skolor och förklaringar till detta instinktiva beteende. På samma sätt har det under hela den moderna idrottshistorien funnits exempel på detta grundläggande mänskliga behov. På samma sätt kan man konstatera att behovet att röra sig inte avstannar i takt med åldrandet utan finner andra uttryckssätt. Om man då sätter detta rörelsebehov i fokus och samtidigt visar vilket fysiskt betungande arbetsklimat som rådde vid sekelskiftet, bör då idrotten alls ha infunnit sig? Svaret blir då uppenbart: Självklart inte! Om idrotten bara fyllde det biologiska behovet av fysisk ansträngning, skulle det vardagliga arbetslivet mer än väl räcka Svaret på idrottens gåta finner vi på mycket närmare håll. Det ligger helt enkelt i människans natur en vilja att mäta sina krafter med andra.

4.1 Sveriges första idrottsliga händelser

Någon form av idrott har förekommit i varje tidsepok i Sveriges historia. Problemet är som oftast de nedtecknade källorna, eller snarare bristen på dito. En tacksam epok innebär dock vikingatiden med dess runskrift. Vikingaidrott handlade i stort sett uteslutande om fysisk styrka och kraftmätningar av olika slag. Renässansen och dess antika ideal skulle senare inspirera till kroppsövningar av mera varierat slag, med de antika spelen som t.ex. Greklands olympiad som inspirationskälla. Under de följande århundraden ökade intresset för kroppsövningar inom både den civila, likväl som den militära utbildningen. Kulturhistorikern Albert Wiberg har kunna belägga primitiva friidrottstävlingar i Dalarna på 1790-talet. Detta skall dock inte ses som den svenska idrottens ursprung. Dessa sporadiska händelser saknade både organisation och mål. Ett lysande undantag är dock pionjärföreningen Upsala Simsällskap, grundat 1796.

Under 1800-talets början lanserade fäktmästaren och tillika den svenska gymnastikens fader Per Henrik Ling (1776-1839) riktlinjerna för den svenska gymnastiken. Om man ser på den kommande utvecklingen, skulle just simning ha en central roll, åtminstone inledningsvis. De första simföreningarna härrör från 1800-talets inledande hälft, och kan med visst fog ses som den svenska idrottens grundare. Dessa simföreningar främjade dock framförallt simkunnigheten och stagnerade tidigt i sin utveckling. Deras största insats får betraktas som instiftare av Svenska Livräddnings Sällskapet 1898. Från 1860 spred sig skarpskytterörelsen genom landet. Det var en frivillig försvarsrörelse, uppkommen ur de farhågor som besannades under Krim-kriget. Som en följd av dessa skytteövningar ökade också intresset för kroppsövningar och exercis (Se Ling). Men inte heller denna skytterörelse kan ses som den svenska idrottens vagga.Den står att finna i de gymnastikföreningar som uppstod på 1870-talet. Vill man nämna ett år för födelsen blir det 1869, då föds Göteborgs gymnastiksällskap. 1875 följer Stockholms dito och har snart även rodd och skridsko på programmet. Det framgår att den tidiga idrotten var en stadsföreteelse, till motsats från andra tidiga folkrörelser. Av 211 föreningar 1890 återfanns bara ett 15-tal utanför städerna. De båda storstäderna Stockholm och Göteborg var de i särklass dominerande. Hur hittade då idrotten till dessa orter ? Traditionellt brukar uppsvinget för idrotterna tillskrivas en Englandsresa gjord av Stockholms gymnastikförening 1880. Resan leddes av Viktor Balck- "den svenska idrottens fader". För Göteborgs del handlade utvecklingen i första hand om det traditionella utbytet med England som kom att borga för positiva idrottsliga impulser.

4.2 Vilka var de tidiga grenarna ?

Förutom nämnda simning gick gymnastiken tidigt i spetsen, men successivt tog den allmänna (fria) idrotten över. Den fria idrotten sköt fart under 1890-talet och var efter 1900 den i särklass mest utövade grenen. Till en början innehöll den fria idrotten grenar som atletik (kraftsport), brottning och bollspel. Även skidsport och fotboll passerade gymnastiken innan seklet var slut. Just fotbollen hade vid början av 1900-talet en svag ställning. Sedan kom den med stormsteg och blev den andra grenen i ordningen. Förutom nämnda grenar förekom även bandy, kanot, tennis och fäktning för att nämna några. För den intresserade kan en fördjupning i Jan Lindroths avhandling "Idrottens väg till folkrörelse" rekommenderas.

 

5. Arjeplogs idrott mellan 1898 och 1929

Jag har valt att belysa skidåkningens utveckling i Arjeplog, eftersom den var dominerande under den aktuella perioden. Det har framkommit att fotboll och friidrott relativt tidigt togs upp i sportklubben, men detta var av betydligt senare datum. Fotbollen var förvisso tidig och rönte redan från början stort intresse hos ortsbefolkningen. Problemet är att det finns förvånansvärt lite dokumenterat om den tidiga fotbollen i Arjeplog. Innan jag kommer till Arjeplog och dess växande idrottsrörelse, vill jag nämna det som på allvar fick igång intresset för skidsporten.

5.1 Den första skidtävlingen

Nordenskiöldsloppet, 1884 var den första verkliga skidtävlingen. Sträckan var med dagens mått mätt 22 mil. Upphovsman till tävlingen var upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Idén till tävlingen fick han under en expedition på Grönlandsisen 1883. För att få riktigt folk som klarade de hårda strapatserna på Grönlandsisen följde Jokkmokkssamerna Pavva Lasse Tuorda och Anders Rassa med på Expeditionen. De två samerna avverkade en rekognoseringstur på 46 mil på 57 timmar, en imponerande prestation inte minst med tanke på den tidens utrustning och tekniska standard. Fyra timmars vila var allt samerna unnat sig. När Nordenskiöld berättade om prestationen tvivlade man på historien. Det var för att bevisa sanningshalten i den som Nordenskiöld anordnade den första skidtävlingen i Sverige. Det blev en oerhörd kraftmätning. Starten ägde rum i byn Purrkijaur, 15 km väster om Jokkmokks kyrka. Segrare i detta historiska lopp med gemensam start och 16 deltagare, blev tidigare nämnda Pavva Lasse Tuorda. Han åkte sträckan på tiden 21 timmar och 22 minuter.

Det växande intresset för skidlöpning resulterade 1892 i bildandet av Föreningen för skidlöpningens främjande efter norsk förebild. Skidintresset växte snabbt. Nya klubbar bildades, tävlingar arrangerades och skidlöpningen blev både en motions och tävlingsidrott. 1893 arrangerade Föreningen för Skidlöpningens Främjande sin första internationella tävling. Under 1890 -talet stod seghet och uthållighet före snabbhet och teknik, och de flesta tävlingar som anordnades var långlopp mellan sex och nio mil. Det förekom penningpriser till de bästa, vilka oftast var samer eller nybyggare. 1901 var den första stora internationella skidtävlingen med namnet Nordiska Spelen. Den kom att bli vinterolympiadens föregångare. 31/5 1903, bildades Sveriges Riksidrottsförbund för att organisera den starkt växande idrotten. Fem år senare, den 11 december, bildas Svenska skidförbundet. Ett specialförbundet inom RF. Den 23 mars 1908 bildas Norrbottens idrottsförbund och först 1946 Norrbottens skidförbund. 1910 arrangeras det första officiella svenska mästerskapen på skidor, med bl. a Johan Petter Nordlund från Jokkmokk som mästare på 60 km.

5.2 De inledande tävlingarna i Arjeplogs socken

Det lär redan vid senare delen av förra århundradet förekommit "huggartävlingar" som utgick från Skeppsviken. Dessa sporadiska tävlingar skedde som lagtävlingar, olika skogshuggarlag emellan. Bland de första kända tävlingarna som genomfördes i Arjeplog finner man förutom diverse kraftmätningar man mot man och på skidor, både kapprodd och kanske lite överraskande hästkapplöpningar i slutet på förra århundradet. Bland de första nedtecknade händelserna finner vi brottningsmatchen mellan Lefte-Antaris och Bartauernas starke man som tidigare nämnts. Som tävlingsplats för dessa hästtävlingar nämns bl.a. byn Jutis ca. 40 km väster om Arjeplog. Varför Jutis nämns förhållandevis ofta i sammanhanget har jag inget svar på, men är i sig ganska intressant. Fram till landsvägens tillkomst på trettiotalet, skedde i stort sätt all transport till byn vattenledes. Vattenvägen gick via Uddjaur, Aisjaur, Loholmssjön till Jutissjön. Sten Westerlund, den numera äldsta bybon, kunde vid en intervju inte förklara detta. Eftersom Arjepluogs socken till stora delar bestod av vatten via de stora sjöarna Hornavan, Uddjaur, Storavan och dess sjösystem, kom dessa fraktvägar att vara helt dominerande i regionen till en bit in på 1900-talet.Att det förekom roddtävlingar vid större begivelser som t.ex. bröllop finns det ett flertal bevis på. Den första säkerställda tävlingen var en lagtävling i rodd 1896. Vinnarparet fick en mjölsäck samt trettio kronor.

5.3 Arjeplogs första tävling påsken 1898

Under påskhelgen 1898, genomförs den tävling som innebar startskottet för idrotten i Arjeplog. Den första skidtävlingen. Initiativtagare till denna utmaning var provinsialläkaren P. Godenius samt inspektörerna Hugo Edholm och Elof Westermark. Starten låg i Skeppsviken. Därifrån gick tävlingsspåret till Rebackudden samt åter, en sträcka på omkring 34 km. Omkring 11 skidlöpare deltog. Bland dem tre samer : Anders Nilsson Bassim, Per Nilsson Ruong, Mavas samt Lars Eriksson Steggo, Luokta lappby. Eftersom lapparna ansågs som de bästa skidåkarna, verkade medaljerna vara givna. En man som bara benämns "Sundsvallsbon" återfinns bland de startande. Tävlingen var verkligen ett kraftprov, lappen Ruong stupade av överansträngning och måste med häst skjutsas till Arjeplog. Vinnare av tävlingen blev Jakob Skaili, Sadenåive som åkte sträckan på tiden 2.29 Tvåa blev Hanne Granberg, Norra Bergnäs på 2.31 och trea, bara tre minuter efter, kom "Sundsvallsbon". Noteras ska att lapparna Bassim, Steggo och Ruong använde sig av en stav, medan de övriga hade två. När sedan de tre pristagarna stolt visade sina medaljer, uttalade några lappkvinnor sin "förargelse" över dem. Sannolikt därför att de deltagande samerna inte vunnit.

5.4 Skidans roll i lappmarken

Vi vet med säkerhet att skidor ända sedan Järvträskskidans dagar, ofta varit det enda fortskaffningsmedlet vintertid. Varför dröjde det då ända fram till slutet på förra seklet innan de första tävlingarna ägde rum ? Svaret är enkelt. Man får inte glömma att skidåkandet förr i tiden i lappmarken inte var brukligt som nöje, utan var en tvingande nödvändighet för de oftast väglöst boende nybyggarna. Skidorna användes vid jakt och fiske, för anskaffande av barnmorska eller doktor, eller bara tunga transporter. Doktor Wallqvist skriver i Skid och Friluftsfrämjandets årsskrift 1947: "De gamle med väderfårade kinder ovan skäggkransen och allvarliga grå ögon under hucklekanten hör jag tala bistert om den tidens skidåkning, om brytföre i "andörjan", om stormblåsta spår och tjära och ljusstump som enda valla. Men inte hör jag dem nämna skidåkning som söndagsnöje att längta efter, och inte berättar de om lustig skaråkning i vårljusa, frostiga kvällar". Skidandet var bara en del av en hård vardag.

Inte heller var det vanligt med skidåkning bland barnen. Det var väldigt sällsynt att de fick egna skidor. Enda gången de fick prova att åka var när de fick låna de vuxnas alltför stora skidor och försöka sig på åkning i backarna runt stugan. Ett undantag tycks dock Vårfrudagen, våffeldagen, den 25:e mars ha utgjort. Det förefaller ha varit, även långt tillbaka, vanligt med ledighet för skidåkande och turer den dagen. Efter sekelskiftet blev dock skidåkning mer än bara ett arbetsamt färdsätt. Wallqvist berättar: [...] när jag på 20-talet kom upp hit till Arjeplog, förekom många uppmärksammade lopp under vintrarna, då i kyrkbyn skogsrännare, "stom-koxare", fiskarlappar och vargjägare möttes i ädel tävlan på långa smala björkskidor [...] Intresset för skidåkning ökade markant åren runt sekelskiftet. Barnen fick allt oftare skidor, man började göra söndagsutflykter på de närliggande bergstopparna bara för sitt höga nöjes skull. By efter by började anordna tävlingar, intresset blev grundmurat och 1922 bildades Arjeplogs skidklubb.

5.5 Arjeplogs skidklubb bildas

Herrar H.E Svenonius, W. Rud, R, Åsell, C.A Calleberg samt G. Övergaard bildar Arjeplogs skidklubb den 26/3 1922. Man ansöker om medlemskap i Sv. gymnastik och idrottsföreningars riksförbund den 4/4 samma år. Ansökan avslås dock. Anledningen till detta är oklar, men det finns antydningar om att klubben var för löst sammansatt. Skidklubben upphörde dock bara två år senare på grund av bristande medel och intresse för verksamheten. Skidklubben hade bara skidor på programmet. Ordförande var jägmästare Gunnar Övergaard som också blev ordförande i sportklubben 1928.

5.6 Kyrkan och idrotten

En intressant episod infaller under skidklubbens kortvariga liv. Föreningen led av dålig ekonomi och beslöt att få till stånd en dansbana på Skeppsholmen. Denna, i sig ganska oskyldiga, handling skulle visa sig få andra konsekvenser än man väntat sig. En direkt följd blev att dåvarande kyrkoherden, tillika ledamot samt vice ordförande i skidklubben, Axel Calleberg brevledes meddelar sin besvikelse över detta samt begär omedelbart utträde ur föreningen i april 1923, med motiveringen att det nu blivit en nöjesklubb. Kommunfullmäktige den 16/7 samma år beslutar att avslå framställan från skidklubben om att under 10 år "få erhålla hyresfritt eller mot lågt arrende tomtutrymme å Skeppsholmen för en friluftsbana". Som justeringsman på samma protokoll återfinns Axel Calleberg d.v.s. samme man som tidigare aviserat sitt missnöje med detta. Det framgår att Calleberg, i kraft av sitt ämbete och som myndighetsperson, åtnjutit stor respekt i socken. Det är därför lätt att antaga att han i hög grad ligger bakom avslaget i kommunfullmäktige. När sedan sportklubben uppstår ur spillrorna ur skidklubben några år senare, ärver den, i alla fall initialt, problemen med kyrkan när idrottsplatsen byggs. Dessa problem uppdagas 1928 när dåvarande kyrkorådet med kyrkoherde Svensson i spetsen överklagade hos Länsstyrelsen ( först sedan fotbollsplanen var färdig) markupplåtelsen, med motivering att en idrottsplats i så omedelbar närhet av gravplatsen var störande. När kyrkoherden tog upp saken i kommunfullmäktige "väckte det allmän förargelse" att han påstod sig först nu sett planen, trots att han mången gång under tjänsteförrättning gått där förbi. Man uppfattade detta som en elakhet

Sportklubben och kyrkan kom dock överens, klubbmedlemmarna bestämde att man inte skulle spela på planen under högmässa eller pågående jordfästning. Det löftet höll man. Hotet om kyrkligt återtagande av marken, hängde dock som en mörk skugga över föreningen ända fram till 1962, då kyrkorådet förklarade att man ej hade för avsikt att kräva marken åter. Detta skulle sig visa sig vara fel, då kyrkan 1985 byter till sig marken av kommunen.

5.7 Arjeplogs Sportklubb och idrottsplatsen

Arjeplogs sportklubb, A.S.K, bildades söndagen den 15 augusti 1926. Där var bl.a. Jägmästare Övergaard, kronojägare Rudolf Åsell och många fler intresserade. Klubben bildades mest för fotbollens skull och viktigaste ärendet vid detta första sammanträde var hur fotbollsdräkten skulle se ut . En match hade redan samma år spelats mot Arvidsjaurs B-lag med förlust 4-5. Den första fotbollsplanen låg på vallen på Skeppsholmen och senare flyttade man till en vall i Nåtti. Sportklubben ägnade sig vid starten främst åt skidåkning, men redan vid slutet av 20-talet påbörjade man arbetet med idrottsplatsen på Öberget. Denna plats i närheten av kyrkogården hade ställts till förfogande av kommunen som i sin tur köpt marken av kyrkan. Idrottsplatsen blev tidigt en samlingsplats för företrädesvis unga människor. Det var ungdomarna själva som stod för de ideella timmar som låg bakom idrottsplatsens uppförande.Från de kringliggande byarna, t. ex. Racksund 15 km sydväst om Arjeplog, cyklade man in till planen efter hårda dagsverken för att få vara med och bygga, senare också träna. Arbetet med idrottsplatsen sker löpande fram till början av 1930, då företrädare för dåvarande Riksidrottsförbundets norrbottensavdelning, konstaterar att arbetet följer de av förbundet angivna riktlinjerna. Utlovade bidrag betalas ut och idrottsplatsen färdigställs året efter.

5.8 J.A Persson

Även om sportklubben tidigt kom att innehålla både fotboll och friidrott, var det ändå skidåkningen som var den breda sporten. Många skidåkare från Arjeplog har gjort sig kända för fina resultat. Den största stjärnan är tveklöst J.A Persson som vann Vasaloppet 1929. Johan Abraham Persson föddes 1898. Han kom från Skierfa, en liten by vid sjön Tjeggelvas. J.A var same och försörjde sig på fiske och jakt, bland annat vargjakt. Förföljandet av en varg kunde pågå i flera dygn, och transportsättet var förstås skidor. Det var under utövande av sitt arbete han tränade upp sin kondition och teknik som skidåkare. Den sträcka som J.A åkte mellan Skierfa och Jörn för att kunna ta tåget till Mora, är t.ex. dubbelt så lång som själva Vasaloppet. J.A lät resultaten tala för sig själv. Här ett axplock: 1928: 2.a i sin klass vid vinterspelen i Sundsvall 30 km. 1929: 5:a vid Skidspelen i Hudiksvall 30 km. 1:a i Kiruna 30 km. 1: a i Vasaloppet. 1:a vid Vargrännarloppet, Porjus. Den största bedriften var segern i 1929 års Vasalopp. Den bedriften är dock beskriven i så många andra sammanhang, att jag inte tänkt fördjupa mig i den. Jag tänkte ändå ta med ett referat från Stockholms-Tidningen efter loppet:

"Framför mig står dagens hjälte. Lappen Persson står där som hämtad rakt ut från storskogen. En varg i blicken, men en god, öppen och sympatisk varg -var har ni era renar, spörjer jag med anknytning till begreppet lapp. -Ja' har int' nå' renar ja', ja' är fiskelapp, säger han. Om jag bara kunde härma hans sång, ty hans tal är sång. Han berättar att man halvt föst iväg honom till Mora. Han ville inte, han hade aldrig drömt om att deltaga i ett storlopp som detta. - Aldrig kunde jag tro att det priset kunde vara för mig. Sjöng han, och de grova valkiga händerna strök en glittrande glädjetår ur hans skogsvargsögon"

J.A's framfart i spåren gjorde tidigt större klubbar i länet intresserade. Redan 1929 görs första värvarförsöket. Det är ordföranden i Bodens bandyklubbs skidsektion, stadsbokhållaren Hugo Nilsson, som vill se J.A tävlande i Bodens färger. A.S.K's ordförande Övergaard finner det hela fräckt, "De äro inte värst blyga av sig, tycker jag", skriver han i ett brev i frågan till J.A juldagen 1930. J.A blev snabbt landslagsåkare med uppdrag både i Holmenkollen och EM i Innsbruck . Det har framkommit vid mina efterforskningar om denne man, vilken enorm betydelse han haft för idrottsrörelsens framväxande. J.A's framgångar i skidspåret väckte ett enormt skidintresse i Arjeplog.

5.9 Arvidstads skidklubb

1892 blev Oskar Skarin utnämnd till provinsialläkare i Arvidsjaur. Det stora väglösa distriktet omfattade även Arjeplog. Skarin var ledamot i Föreningen för Skidlöpningens Främjande samt medlem i Arvidstads skidklubb. Arvidsjaurs första skidtävling hålls 1891 och skidklubben bildas 1894. Det framgår att även damer deltog i den första tävlingen. Klubben lades ner 1899 p.g.a. ledarbrist, men återuppstår under namnet Arvidsjaurs skidklubb 1902. Man låg alltså 20 år före klubbens bildande i Arjeplog. Arvidsjaur var vid sekelskiftet hemvist för den svenska skideliten. Åkare som bröderna Grubbström, Lars Olofsson m.fl. kämpade i flera år med Jokkmokksåkarna om skidhegemonin i Sverige.

När jag drar paralleller mellan Arjeplog och Arvidsjaur framgår direkta likheter. För det första kom den nyutexaminerade läkaren Skarin i Arvidsjaur att sprida skidåkningens budskap även i det väglösa Arjeplog. För det andra kom ovan nämnda åkare att verka som tidiga lokala hjältar. Detta ska jämföras med de insatser Wallqvist och senare J.A Persson skulle göra för idrottens utveckling i Arjeplog. Anledningen till att Arvidsjaur tycks ha legat 30 år före Arjeplog vad gäller damtävlingar på skidor, har jag inte lyckats finna. Det kan helt enkelt varit så att kvinnorna i Arjeplog visst tävlat redan på 1890-talet, men att ingen sparat några protokoll. Det kan också vara så att Arvidsjaur helt enkelt låg före i utvecklingen. Eftersom innovationsspridandet av tradition följt de gamla handelsvägarna i öst-västlig riktning, har Arvidsjaur alltid haft ett försprång på några år gentemot Arjeplog.

5.10 Övriga idrotter i Arjeplog

Det har framgått vid mina studier, att den tidiga idrotten i Arjeplog till största delen handlade om skidor. Fotbollen kom emellertid tidigt in i bilden. Redan vid sportklubbens bildande omnämns denna nya sport. Det stora problemet är brist på dokumentation rörande de första åren. Fotbollen börjar på allvar dyka upp i protokollen först i början på 40-talet. Från mitten av samma decennium och fram till 60-talet är också boxning och friidrott stora sporter. Uppkomsten av dessa sporter kan för övrigt helt tillmätas dynamiska och medryckande ledare. Dessa två sporter kom dessvärre att försvinna under 50- resp. 60-talet, medan fotbollen existerat på A-lagsnivå fram till 1995. Bland övriga sporter som tillkom på 50-talet, kan orientering och skytte nämnas.

 

6. Lappmarksdoktorn

Vid en presentation av Arjeplog efter sekelskiftet, måste en introduktion av Dr Einar Wallqvist göras. Det framkommer vid studier av en mängd protokoll av varierat slag, vilken roll Wallqvist spelat vid föreningsbildandet i Arjeplog. Ingen man, varken förr eller senare, kan jämföras med "doktorn" och hans insatser. Jag törs på goda grunder hävda att han ensam låg bakom en stor del av det förändrade synsätt som föreningstänkandet innebar.

6.1 Doktor Wallqvist

Einar Wallqvist föddes den 5:e januari 1896 i Dalsland. Han var näst äldst bland fyra syskon i det lilla samhället Dals-Långed. Fadern var disponent vid pappersbruket. Wallqvist har själv beskrivit sin uppväxt som sorglös och idyllisk. Wallqvist tog studenten vid 16 års ålder i Västerås, men flyttade snart till Stockholm där han fortsatte sina studier vid den medicinska fakulteten. Som nyutbildad läkare kom han sommaren 1922 till Arjeplog. Wallqvist blev med åren "doktorn" med hela socken. Han var mycket omtyckt och vissa hävdade, att de blev friska bara av att se honom. Han var i tjänst dygnet runt, året runt och överallt. Till och med långt efter pensioneringen var hans tandtång mycket eftertraktad.

Under hans otaliga resor runt om i kommunen, började han det insamlingsarbete som skulle utgöra stommen i det nu världsberömda Silvermuseet. Han var även en erkänd konstnär och författare. Wallqvist hade ett brinnande intresse för idrott och lade ensam grunden till en mängd föreningar. Det geografiska läget samt de usla kommunikationerna hade gjort att de allmänna stämningar som rådde i landet inte riktigt fått fotfäste i kyrkbyn. Självklart var man medveten om de stora samhällsförändringarna vid sekelskiftet, men det var närmare till den tunga vardagen. Den medicine kandidaten Wallqvist tjänstgjorde under kortare perioder på bl.a. Moheds sanatorium, Säters hospital samt i Sorsele provinsialläkardistrikt. Som nyutexaminerad läkare arbetade han några månader på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm 1922 innan han söker äventyret uppe i norr. Det var under sitt vikariat i Sorsele 1920 han lade grunden för sin vildmarksromantik. Den unge doktorn kommer upp till ett Arjeplog svårt härjat under den spanska sjukan två år tidigare. Just den katastrofen ligger till grund för att de styrandes beslut, att det skulle inrättas en doktor i kyrkbyn. När Wallqvist anlände till den ensligt belägna kyrkbyn långt uppe i lappmarken, var de få av hans vänner som trodde på ett långvarigare engagemang. Tiden skulle visa annat.

Wallqvist blev Arjeplog trogen återstoden av sitt liv. Det visade sig snart vara en dynamisk man anställt. Vid tidpunkten för Wallqvist's ankomst fanns det ingen riktig sjukstuga i byn. Sjukvården höll till i Henrik Fjellströms hus på Storgatan. Wallqvist reagerade mycket skarpt på detta och två år senare, 1924, invigs sjukstugan. Han låg även bakom det första ålderdomshemmets uppförande i början på 30-talet. Dr Einar Wallqvist avled den 21/12 1985, ett par veckor före sin 90 års dag.

 

7. Kvinnoidrott i glesbygd

7:1. Den nya kvinnan

I takt med att samhället förändrades, så ändrades även synen på kvinnorna. Kvinnorna lät sin kvinnlighet exponeras på ett sätt som varit helt otänkbart bara ett halvt sekel innan, även om man inte på något vis kan tala om jämställdhet. De förändringar som skedde inom den kvinnliga sfären, skedde samtliga i de större orterna. På 20-talet inträffade den stora förändringen. Då dök en helt ny typ av kvinna upp. Den nya kvinnan var helt olik sin egen moder och var föregångare till den moderna kvinnan. Den nya kvinnan var frigjord, medveten, självständig och väldigt chockerande. Framför allt så hade den nya kvinnan en ny och mer öppen sexmoral än tidigare. På 20-talet hade Freuds läror börjat slå igenom och man diskuterade risken av att förtränga sitt sexualliv med neuroser som följd. Det var inte bara i tankesättet som den nya kvinnan skiljde sig från den gamla. Även utseende, kläder och beteende tog nya och djärva former. Den av fransmännen kallade îla garconneî -pojkflickan, syntes ofta ute på barer och på danser. Efter första världskriget kom dansen på modet och kvinna var utmanande på ett sätt som bara några årtionden innan varit helt otänkbart.

7.2 Kvinnor, idrott och utveckling.

Vilka var då faktorerna som höll den kvinnliga idrotten tillbaka på landsorten? Det ansågs inte alltid passande att kvinnorna ägnade sig åt manliga sysselsättningar. Man får heller inte glömma, att kvinnans roll på intet sätt var befriat från betungande arbetsinsatser, vare sig på hemmanet eller i hemmet. Det är lätt att anta att även om kvinnorna ville delta, så kunde de inte på grund av brist på både tid eller ork. Det står helt klart, att i takt med att de små självförsörjande gårdarna börjar ge ett litet överskott, så finns tid över för att odla övriga och helt nya intressen. En annan gynnsam faktor vad gäller kvinnor och idrott, är de nya yrken som uppkom i samband med nationens förändring. Yrken där man både fick lön och tid över kom att ha mycket positiv inverkan på kvinnors situation. Telefonistyrket är ett typiskt exempel. Alice Lyttkens visar dock att det redan vid slutet på 1800-talet förekom kvinnlig idrott. Som i fallet med den, om jag får kalla den, manliga idrotten, är första tecknet på kvinnlig idrott i länet just skidor. De första kvinnliga skidtävlingarna framträder vid slutet på 1910-talet och 1917 koras den första svenska segrarinnan på 10 km. Den första stora stjärnan som de unga flickorna kunde jämföra sig med, var Elin Pikkuniemi från IFK Haparanda. Hon vann bl.a. fem raka SM-titlar under åren 1918-1922.

7.3 Kvinnors tävlande i Arjeplog

Det första officiella tecknet på kvinnlig idrott i Arjeplog återfinns i ett resultatprotokoll från en lokal skidtävling 1921. De strömningar som renderade i den kvinnliga rösträtten samma år tycks ha haft genomslagskraft även inom den kvinnliga idrotten. Jag har inte lyckats hitta ett enda dokument som visar på kvinnoidrott innan 1921. Med största sannolikhet, har dock även kvinnor deltagit i diverse spel och lekar innan detta årtal. Intresse för idrott hos kvinnorna fanns, det visar deltagarantalet i de dokumenterade skidtävlingarna från mitten på 1920-talet och framåt . Det verkar även ha varit väldigt uppskattat med kvinnligt inslag vid olika tävlingar.

Det berättas om Stina Burman från Stipma som blev en ständig förstepristagare tack vare åldersreduceringen. Vidare skämtade man om Ida Forsenberg från Arjeplog som hade inte bara med sig väckarklocka, utan också almanacka för att kunna hålla reda på tiden. Syster Maja Pettersson, diakonissa i Norra Bergnäs, sydde en röd triangel på ryggen så ingen skulle köra på henne.

Även vid iordningställandet av idrottsplatsen deltog, företrädesvis unga, kvinnor. När sedan bollsparkandet var i full gång deltog kvinnor med liv och lust i spelet. Följande berättelse bekräftar detta: î Där sparkade en gång gubbarna mot flickorna och skogsfaktor Hjalmar Dahlén kom farande mot dottern Gudrun (min gamla småskolefröken, författarens anm.) som hade bollen. Han ropade: Hördu Gude! och hon blev så förskräckt att hon "släppte bollen och for åt sidan".

På vilket sätt kom då Arjeplogs kvinnor i kontakt med dessa nya idéer? Helt klart är att medias roll varit stor. Radion betydelse var även här tydlig. Man kunde tidigt identifiera sig med de första idrotts- och filmstjärnorna. Idéerna vandrade från huvudstadens salonger, upp efter kusten till städerna och sen vidare med handlare och andra resande till inlandet. Bara för att man bodde ute i periferin, betydde inte att man var helt avskärmad från yttervärlden. Det tog bara längre tid. Kom då idrotten att på något sätt verka för kvinnans frigörelse i Arjeplog ? Det finns inget som direkt styrker detta. Jag tycker dock att det framgår av den ökade acceptansen, att idrotten hjälpte till vid förändringen av kvinnans roll. Det kvinnliga behovet av att idrotta, tycks i Arjeplogs fall sammanfalla med två intressanta händelser. Den första är den kvinnliga rösträtten 1921. Den andra, och kanske viktigare, är den nya kvinnan som dyker upp på 20-talet. Här framträder en intressant beröringspunkt. Kommunikationen med omvärlden. Den nya kvinnan, som var en global företeelse med rötter i 1:a världskrigets upplösning, dök även upp i den samtida lappmarken. Här kommer de nya medierna med radion främst in i bilden. Till skillnad från den manliga idrottens utveckling och det karismatiska ledarskapet, tycks kvinnans dito i större utsträckning påverkats av andra faktorer.

 

8. Idrott och identitet

Att idrotten utgjort en del vid skapandet av en inhemsk identitet i Arjeplog, finns ett flertal bevis på. Det har framkommit under mitt insamlande av fakta att en person har haft störst betydelse, J.A. Persson. Byggandet av idrottsplatsen på slutet av 20-talet, kom tidigt att engagera en stor del av ungdomarna i och runt orten. Den rörelsen fick dock formen av ungdomsrörelse och kan inte jämföras med J.A's framgångar som påverkade alla åldrar. Vidare framstår de lokala yrkesstafetterna som något arjeplogarna samlades under. De tidiga kraftmätningarna mot grannkommunerna i både skidor och fotboll kan också nämnas i sammanhanget.

Innan vi går vidare vill jag precisera begreppet identitet. Eftersom detta av naturliga skäl inte är något ämne man behandlar på några få rader, har jag valt att mycket grovt sammanfatta människans utveckling som gruppvarelse.

8.1 Människan - en gruppvarelse?

För att beskriva de fundamentalt mänskliga och sociala behoven, kan följande frågeställningar vara aktuella:

* Hur utvecklas individen som gruppvarelse ?

* Vilka grupper ingår människan i under olika skeenden av livet ?

Det ömsesidiga samspelet mellan individen och gruppen tycks vara livsviktigt. I detta samspel läggs grunden för till individens överlevnad, såväl fysiskt som psykiskt. Människan söker sig till gruppen som ger gensvar på grundläggande behov, intressen och målsättningar. Det är i gruppen man får bekräftelse på sitt sätt att vara, finner någon som ger gensvar, någon att spegla sig i, någon att matcha sin identitet emot. Interaktionen och det ömsesidiga stödet stärker upplevelsen av gemenskap och skapar i bästa fall en vi-anda.

Människan befinner sig i relation till olika grupper under hela sitt sociala liv. Jag har valt att endast, mycket kort, beskriva de två för ändamålet mest relevanta grupperna. Det handlar om primär- kontra sekundärgrupp. Vissa forskare hävdar att de primära grupperna bör ses som det sociala livets källa. Medlemmarna i dessa grupper har personlig direktkontakt, samvaron är informell och gruppen kännetecknas av stark vi-känsla. Bästa exemplet på en sådan grupp är familjen. Den grupp som är mest aktuell vid skapandet av "arjeplogs-andan" är den grupp som går under benämningen sekundärgrupp. Denna grupp intar en mellanställning mellan primärgrupp och samhälle. I sekundärgruppen är vi-andan inte lika påtaglig som i primärgruppen, men vår förmåga att umgås med andra stärks. Ett exempel på sekundärgrupp är föreningar. Man kan alltså konstatera att människan är en gruppvarelse. Den största påverkansmöjligheten har självfallet primärgruppen, men sekundärgruppens identitetsstärkande vi-anda med övriga medlemmar än den egna familjen, framstår som oerhört viktig vid danandet av individ och identitet.

Om gruppmedlemmarna har gemensam målinriktning, om stämningen karaktäriseras av samhörighet och god inbördes kommunikation, ger gruppmedlemsskapet optimal utdelning. Gruppen blir mer än summan av sina medlemmar, den ger ett slags merkunskap och bidrar till en mycket förstärkt vi-anda. Hur för vi då över detta på "arjeplogs-andan"? Om man börjar med att konkretisera denna samhörighet, så kännetecknas den av mycket stark sammanhållning och "vi mot dem" -känsla. De bakomliggande orsakerna kan vara dels den geografiska avskildheten och dels den rivalitet som funnits mellan nybyggare och samer. Jag vill dock poängtera att detta endast behandlar de idrottsliga aspekterna och ingenting annat. I J.Aís fall bestod sekundärgruppen till stora delar av ortsbefolkningen, eftersom så många var verksamma i arbetet bakom segern och därigenom kom att dela mål och uppleva samhörighet med övriga ortsbor. När sen J.A vinner Vasaloppet, står en del, i de nästan makalösa, glädjeyttringarna att finna i denna samhörighet och detta leder till en förstärkt vi-anda, d.v.s. arjeplogs-andan. Denna anda lever än idag på ett högst påtagligt sätt.

8.2 J.A. Persson och vasaloppssegerns betydelse

Att J.A Persson betytt mycket för skidåkningen i Arjeplog råder det ingen som helst tvekan om. Han ensam startade den våg, som skulle innebära ett enormt uppsving för skidåkningen. Att han betytt lika mycket för den lokala identiteten är inte lika omtalat. J.A var den förste som hela bygden samlades runt. Han gjorde tidigt fina insatser i skidspåren men hade, som alla andra, ont om pengar. När det visade sig att varken han eller klubben hade råd att skicka honom till Vasaloppet, startades en lyckosam insamling. Artur Lestander berättar i en intervju i PT 1989, om den stämning som rådde vid det aktuella tillfället. Då radio var något nytt, samlades man på gamla Gästis för att ta del av loppet. När loppet var över och J.A var klar som vinnare, skrek man av glädje i hela Arjeplog och begav sig ut på gatorna i rent sydländsk yra. Hyllningarna av J.A startade redan i Arvidsjaur med hyllningstal och "gullstol" och fortsatte sedan i biografen i Arjeplog. Det framgår av en mängd tidningsurklipp och intervjuer, att arjeplogarna verkligen gick man ur huse, för att ta del av firandet av bygdens egen hjälte.

Varför var då J.A så populär? Det framgår att han var en mycket ödmjuk och omtyckt person. Jag vill dock lägga ytterligare en dimension till anledningen av hans nästan omätliga popularitet. Det var lätt att identifiera sig med J.A. Han kom ur samma betingelser som så många andra i samma region. Han livnärde sig som de flesta på jakt och fiske. När det var dags för Vasaloppet så togs han bara ned från sitt fiske uppe i Mavas. Utan extra träning segrade han. Detta gjorde att det var lätt att identifiera sig med segraren. Med lite fantasi kunde man själv sätta in sig i rollen som vinnare. Det var egentligen ingenting i det vardagliga livet som var annorlunda, till skillnad från idag då elitidrott befinner sig på en helt annan nivå. J.A gjorde med sin seger i Vasaloppet arjeplogare av arjeplogarna.

8.3 Yrkesstafetterna

Vidare kom yrkesstafetterna att betyda en del för identitetsbildandet i Arjeplog. I takt med att skidåkandet blev mer populärt, anordnades den första yrkesstafetten 1930 för att stimulera fortsatt utövande. Våffeldagen, den dag som av tradition innebar skidåkning, blev dagen för tävlingarna. Dessa yrkesstafetter, bestående av tre-mannalag ur samma yrke, var vinterns stora skidhändelse. Stafetten gick alltid i glädjens, men också i stridens och ärans tecken. Eftersom ekonomin inte medgav att det skickades skidlöpare runt på de olika tävlingarna, samlades man runt dessa stafetter med det bästa men kunde uppbåda. Här tävlade också man och kvinna sida vid sida under lättsamma former . Allteftersom tävlingarna ökade i popularitet, ökade också tillströmningen av lag utifrån. Man samlades på hejarmyren nedanför nuvarande prästbostaden för att heja fram de sina.

 

9. Sammanfattning och slutsats

Det har stundtals varit ganska svårt att kartlägga idrottsrörelsens utveckling i Arjeplog, då merparten av arkiven rörande idrotten i kommunen varit både utspridda och väldigt osorterade. En fråga som infann sig redan på ett tidigt stadium, var varför sportklubben bildades just 1926 ? Vad låg i tiden som gjorde att klubben kom till just då ? Varför jag nämner Nordenskiöldsloppet, beror på det intresse för skidåkning tävlingen skapade. Loppet skapade rubriker och ett enormt intresse, inte bara i Norrbotten utan i hela landet. Självklart skulle detta påverka även skidåkningen i Arjeplog. Skidåkning var, som jag visat ovan, fram till i mitten av 1800-talet enbart ett hjälpmedel i en tung vardag. Det fanns inte utrymme för åkning bara för sitt höga nöjes skull. Ett undantag som nämns vid ett flertal tillfällen, är just våffeldagen. Då har man ägnat sig åt skidåkning bara för nöje.

Det är vidare inte alltför långsökt att påstå att Arvidsjaurs utveckling även skulle påverka Arjeplogs. Det framträder ett antal intressanta beröringspunkter med Arjeplog när man studerar Arvidsjaur och den utveckling idrotten haft där. Framförallt slås man av likheten mellan de två läkarna Skarin och Wallqvist, samt den betydelse dessa haft för respektive ort. I Skarins fall bägge. Wallqvists roll i utvecklingen kan vidare ej överskattas. Det har framkommit under mitt arbete, att intresset för aktiviteter av olika slag till största delen beror på engagerade och dynamiska individer.

Det står också klart att muntliga berättelser spelat stor roll, kanske den största, vid spridandet av nya läror i lappmarken. I takt med att Arjeplog moderniserades med både telefon och radio i början av seklet, kom man i kontakt med de nya idéerna relativt tidigt. Även den årliga vintermarknaden var viktig för informationsspridandet till inlandet. Då de nya idéerna färdades upp efter kusten till städerna, kom köpmännen till marknaden med inte bara varor utan också upplysningar om vad som hände i övriga världen. Detta minskade dock i betydelse i takt med ovan nämnda modernisering. Landsvägens tillkomst 1900 måste också nämnas som en positiv faktor vad gäller Arjeplogs utveckling. Landsvägen fick dock inte verklig betydelse förrän 1930. Då etablerades turlinjen mellan Arvidsjaur och Arjeplog som kompensation för att man inte fått järnväg till orten som utlovats. Militära önskemål gjorde att järnvägen kom att dras förbi Arvidsjaur i stället.

Det har framgått att den idrottsliga utvecklingen i Arjeplog löpt förhållandevis smärtfritt, om än med ett senare händelseförlopp än östligare grannar. Tidsförskjutningen till ex.vis Arvidsjaur sträcker sig över tiotals år, och måste ses i ett geografiskt perspektiv. Ett förhållande som för övrigt till stora delar råder än idag. Som jag visat tidigare kan man ej visa likhetstecken mellan ex. vis. kustregionen och den utveckling som skedde där och Arjeplog. Själva industrialiseringsfasen fördröjs med tiotals år om man jämför kust och lappmark. Processen är i sig också försiktigare, förändringarna sker inte lika påtagligt. Arjeplog är m.a.o. till stora delar inte delaktig i de stora förändringar som sker i övriga landet vid samma tidpunkt.

Slutsats:

1) Jag hävdar att det var vissa faktorer som i samverkan låg bakom den idrottsliga födelsen i Arjeplog. Dessa var Nordenskiöldsloppet, det karismatiska ledarskapet samt grannkommunen Arvidsjaur. Jag drar på ovanstående grunder slutsatsen att den utveckling som sedan sker i kyrkbyn till största delen kan tillmätas enskilda individer och deras handlingar.

2) Idrotten har till viss del hjälpt till vid kvinnans frigörelse i lappmarken

3) Idrotten har inte verkat uttalat förbrödrande mellan samer och svenskar

4) Idrottens roll vid identitetsskapandet tycks varit jämförelsevis stor

 

Referenser

Litteratur

Arell, Nils. (1979) Kolonisationen av lappmarken Esselte Studium ISBN91-24-29597-3

Blom, K. Arne / Lindroth, Jan. (1995) Idrottens historia Utbildningsproduktion AB ISBN 91-87660-15-6

Carlsson, Sten / Rosén, Jerker.(1964) Svensk Historia 2 ,tiden efter 1718 , andra upplagan. Svenska Bokförlaget / Bonniers

Ericsson,Tom / Harnesk ,Börje. (1994) Präster predikare och profeter Vildros ISBN 91-87970-12-0

Kihlberg, Kurt.(1993) Den stora boken om lappmarksdoktorn Einar Wallqvist och folket i hans litterära hemprovins Förlagshuset Nordkalotten. ISBN 91-97278-0-8

Klippmark, Thore. (1996) Norrbottens Skidförbund 50 år I: Från Tuorda till Jonsson Norrbottens skidförbund

Kvenangen ,Per Guttorm. (1996) Samernas historia Sameskolstyrelsen ISBN 91-7716-052-5

Lindroth, Jan (1975). När idrotten blev folkrörelse. Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-44041-6

Lundmark, Ivar / Söderberg, Max / Vallgårda, Ulrika. (1996)Vargjägare vann Vasaloppet 1929 I: Från Tuorda till Jonsson .Norrbottens skidförbund

Lyttkens, Alice. (1983) Kvinnan söker sin väg Bonniers ISBN 91-0-045869-4

Marklund, Hans / Marklund, Göran. (1985) Snallarvägen Stiftelsen Norrbottens museum ISBN 91-85336-42-4

Oredsson, Sverker / Andersson, Lars. (1995) I Historiens Spegel Akademiförlaget ISBN 91-24-16636-7

Sörlin, Sverker. Järnvägen som kulturbärare I: Malmbanan 100 år (1988) Norrbottens hembygdsförbund och Stiftelsen Norrbottens museum ISBN 91-85336-56-4

Wallqvist, Einar. (1985) Arjeplog Fordomtida ,3:e upplagan. Stiftelsen Silvermuseet

Öhman, Lennart. (1979) Arvidsjaurs idrottshistoria . Lennart Öhman & IFK Arvidsjaur

Rekommenderade:

Lindroth, Jan.(1974) Idrottens väg till folkrörelse. Uppsala. Uppsala universitet Historiska institutionen. Doktorsavhandling. ISBN 91 -554-0176-7 Lindroth, Jan. (1988) Från "sportfåneri" till massidrott. HLS Förlag. ISBN 91-7656-194-1