Nytt och uppdaterat V.40
Mates!
Om ni var uppmärksamma vid den senaste uppdateringen (vilken var för två veckor sedan, sorry!) hade ni antagligen lagt märke till ingressen där jag nämnde hur vi ideligen flänger omkring. Och det är just det som gjort att jag släpat med denna uppdatering, vi har sannerligen flängt omkring. I vanlig ordning ordar jag inte mycket om det vanliga, grå veckorna. De är som de är. Istället lägger jag fokus på föregående helg och denna för vi har sannerligen varit ute på äventyr. Det ena faktiskt mer än det andra och kanske lite väl mycket äventyr faktiskt, mer om det senare.
Förra helgen avslutade vi sannolikt turåkning på hojarna med en sväng ned till Skellefteå för trevlig samvaro och hockey (Saik hade hemmapremiär). Sol, TP, Nisse och undertecknad styrde på lördagens morgon kosan mot kusten. Färden inleddes i lite grått och trist väder men var mycket trevlig ändå med äventyrligt stopp vid en sunkig gammal lingrävare som TP gick igång på och , numera, sedvanligt kaffestopp på stationen i Jörn. Och där var det fart vill jag lova, så till den milda grad att vi faktiskt fick revidera vår uppfattning om sömniga Jörn. Det verkade inte alls stämma. Framme i schtaan vankades pizza och lite hockeytröjshopping innan vi äntrade stugan för lite afterbike och beforematch innan det var dags för nedsläpp. Campingen och stugan låg bara fem minuter från arenan så det var helt perfekt.
Dagen efter var min käre hustru roadwarrior och hon ville utforska vägarna från Fällfors och hemåt. Det blev en liten omväg kan jag meddela. Och när grusvägen övergick i grusväg med vägarbete var det lite väl mycket av det goda. Nåväl, vädret var skönt och vi hade inget annat för oss så att hemvägen tog längre tid än resan ned gjorde inget, snarare tvärtom; det var bara roligt. En prima avslutning på touringsommaren 2016 kan man säga. Nu blir det bara dagsturer skulle jag tro innan det är dags att vinterförvara hojarna.
Nu till den gångna helgens äventyr, och det var sannerligen ett riktigt äventyr. På rikt! Vi gjorde en fjällvandring i höstskrud med snöfall och vita toppar runt om oss. Färden startade från Vilstugan uppe nära gränsen strax efter lunch på fredagen och planen var att på två tältnätter gå via Lomtjärndalen, Guijaure och komma ned vid Polcirkeln. Så långt var allt bra. Trots lite grått väder gick det kära gänget bestående av Sol, Harre, Sandra och undertecknad till bortre Njalla där vi slog läger och myste under tarpen så länge vi orkade på kvällen. Dagen efter startade vi vår vandring i lätt regn och kom så småningom fram till Lomtjärnstugan där vi möttes av två pigga tjejer som kommit dit kvällen innan. Till saken hör att Sol hade plurrat ned sig rejält i ett myrhål strax innan och det skulle komma att få ödesdigra konsekvenser sedan, detta helt utan vår vetskap. Nåväl, mätta och belåtna startade vi vår 15 km långa vandring ned mot Guijaure där planen var att vi skulle tälta någonstans i närheten av Guijaurestugan. Verkligheten blev dock en helt annan för med ca en mil kvar började Sol klaga på smärtor i magen. Dessa ökade mer och mer och när det var ca 5 km kvar gick det inte längre. Hon hade så ont, Tappran. Efter bara några hundra meter fick hon sådan kramp att det började bli en kamp mot klockan om vi skulle hinna fram innan det blev mörkt. Nu var vi helt på det klara att det var stuga som gällde. Till slut fick Harre och jag turas om att bära hennes rygga och de sista kilometrarna gick vi i mörker i pannlampans sken. Till slut kom vi fram till den efterlängtade stugan men då var Sol så nedkylda att hon knappt kunde stå på sina ben. Och det fanns ingen ved i stugan!
Harre och Sandra fann dock på råd och forcerade ett hänglås vilket gjorde att vi fick tillgång till ved och därmed efterlängtad (och nödvändig) värme i kaminen. Vi bäddade ned Sol framför den sprakande värmekällan och efter några timmar hade hon återfått värmen såpass att vi alla kunde andas ut och slappna av en aning. Hemfärden på söndagen gick i maklig takt då Sol fortfarande hade känningar efter lördagens vedermödor men när vi på eftermiddagen närmade oss målet för vår vandring var hon såpass återställd av vi verkligen tillsammans kunde njuta av den högalpina terrängen och det fina vädret. Jag meddelade stugvärden om vad som skett och att det var ett verkligt nödläge. Han var mycket förstående och sa att det inte gjorde något utan var glad att det hela gick såpass bra som det ändå gjorde. Han hade nämligen haft samma åkomma som Sol trodde hade drabbat henne, nämligen ett njurstensanfall. Mitt uppe till fjälls!
Nåväl, allt gick bra och vi kom tämligen helskinnade hem sent på söndagskvällen och jag kan lova att den bastun var efterlängtad.
Kommande helg ska vi vara hemma, det lovar jag er. Nu får det vara nog med äventyr på ett tag
Vi säger så
Pax
/Rike
* Budda: Jag tror att du verkligen hade uppskattat vår fjällvandring, minus den hemska incidenten. Det är något speciellt med fjällen då hösten i sakta mak håller på att övergå i vinter. Den är riktigt mysigt på något konstigt vis. Du måste hänga med någon gång.
* Harrebarre: SuperFanx Kompis. Du är inte bara en kär turkamrat utan helt enkelt ovärderlig!
* Amanda, Moa och My: Sköt om er älskade ungar. Vi saknar er. Alltid! Och nu har vi My här hemma. Det är riktigt skoj. Hon ska tydligen plugga lite och det är en god idé
* Turbo: Argalad v. 43, hänger du med igen? Kanske inte riktigt lika avancerat som fjolårets tur, hahaha.
* Il Calzone: Jag kan varmt rekommendera turen vi gjorde i helgen. Vill ni så går den att göra som en prima hyttetur. Och vill man spara lite distans kan man starta i Graddis på norska sidan
* Nisse: Du är inte bara en sann kompis utan även en hårt arbetande yngling. Tack för sandalerna. Kom förbi i veckan så får du både deg och krubb. Fanx!
* Jag jobbar på med min rehabilitering. Och jösses vad d går framåt. D behöver jag med tanke på vad som hände i helgen helt klart jobba även på min timing. Hahaha Kämpa Rike, Go Rike!
* Trots lite grått och reggt väder de senaste dagarna njuter vi ännu av hösten. Men helt klart går vi mot kallare tider och snart vankas de första seriösa frostnätterna. Winter is coming.
* Varför får jag känslan av att det dräller av inkompetens i den kommunala förvaltningen?
* Torrkött ska avnjutas uppe bland vidderna, så är det bara
* Sol har köpt mig en ny stolsrygga, komplett med en prima ”kaffeflaskfick”. Två förresten. Bara en sån sak. Nu har jag en ny jaktsäck då jag på något märkligt vis hade kastat min gamla som var lite kass men helt ok i övrigt. Ibland gör jag saker lite för fort...
* Jag ligger och läser hockeybibeln på kvällarna. Eller försöker åtminstone. Jag somnar så snabbt att jag än så länge bara hunnit till HV 71. Fortsätter jag i samma takt är jag klar med alla lagen lagom till slutspelet. Tidigast. Men SHL har startat och det är något vi verkligen sett fram emot även om fokus den närmaste tiden ligger på World Cup. Jag blir bara så less på Trean och all reklam, sändningarna startar klockan åtta och matchstart sker en och en halv timme senare. Superblargh!!
* JBL GO + fjälltur = sant.
* Söndagar är utflyktsdagar! Men inte den närmaste tiden.
* Veckans Vax: ”The storm within” - Evergrey. Det händer att jag då och då lyssnar på Evergrey och det är när jag behöver lite mörk,svensk, dödsprog. Och det passar perfekt på hösten kan jag hälsa. Numera känns Göteborgsbandet mer som ett sällskap med alla medlemsbyten men grundstommen i musiken är densamma, lite mörk metal med klara progressiva inslag. Och, som sagt, avnjutes gärna i höstmörker. Upptäck.!
Väl Mött/Rike