Välkomna åter ska ni vara, alla etervänner därute. Årets första uppdatering är här och allt är som vanligt igen. Eller det mesta åtminstonde. Låt vara att det gångna lovet sannerligen var välsmakande och uppfriskande men det kommer ju alltid en vardag efter loven. Och ibland känns det faktiskt skönt. Hur julifierad man än är så är vardagen ändå något man känner igen på något vis. Som en gammal bekant ungefär, nån man inte ser utmaningar i utan mer som en trygg gammal vän som lunkar på i samma takt, år efter år.

Ni märker kanske att jag försöker hålla en sträv, lätt distanserad ton till julen?

För hur det än är så är nog julen den tid på året som är allra, allra mest välkommen. Och denna jul var sannerligen inget undantag. Alla förhoppningar man har innan, alla uppesittarkvällar och glöggskrålandet med nära och kära, gör att julen är en enda lång tidsrymd av fröjd, glädje och harmoni. Samt en hel del mat...

I år tycker jag att julen inleddes tidigare än vanligt då Allram slog an tonen i sin förträffliga julkalender. Hela december var bara en enda lång accelerationssträcka inför julhelgerna och jag har då aldrig varit med om en så kort månad. Julkalendern hann knappt starta innan det var dags för första julbordet. Sen hann vi med två till innan det var dags för lucia. En alldeles särskilt trevlig händelse var vår julhandlarfärd till Skellefteå, helgen innan jullovet. Det var verkligen trevligt att strosa, julshoppa och käka pzza med familjen. Väl hemkommen vankades glögg och paketinslagning. Vi har faktiskt gjort det till en vana att slå in och lägga paket under granen varje kväll sista dagarna innan jul. Allt för kottarnas stegrande spänning. Och det är alltid lika skoj att höra hur de upptäcker de nya paketen på morgnarna och hur de diskuterar vad det kan vara i dem. Annars är julen för oss mer och mer möjligheten att träffas och umgås med de vi inte träffar så ofta annars. Som Torun och Patrik eller Harre och Marika. Och under julen hinner vi träffas och det är bara så skoj. Vilka matcher mot tjejerna vi hade på vägen på vägen denna julen! Tuffa, täta matcher där brudarna oftast drog det längsta strået. Eller bara sköna bastukvällar med åtföljande glögg och- eller film. Jag blir tårögd bara jag tänker tillbaka.

Avslutningsdagen är nog skolårets skönaste dag även om några skotermarodörer hann köra över och pulvrisera vår julhälsning på Öbergabacken. Men denna dag är bara så enormt skön och man riktigt känner hur julen bara strömmar emot en. Troligen en av årets skönaste dagar skulle jag tro. Och i år hade undertecknad tillsammans med Erik och några elever gjort en sedvanlig God Jul-hälsning med hundra marschaller på Öbergabacken. Det lyste så fint på kvällen att jag blev alldeles varm. Vi fick många tack från arjeplogare som sett hälsningen. Men åter till denna sköna avslutningskänsla; man bär den liksom med sig länge och att vakna upp på den första dagen av jullovet är en skänk från ovan att få uppleva. Hela jullovet har varit sagolikt skönt med hockey på vägen, umgänge med familj och goda vänner, skidåkning, god mat och harmoni. Det har faktiskt varit en av de skönaste jularna på mycket länge, det är säkert ett år sen senast...

Nå, vad hann vi då med under den makalösa julen 2004? Jo först så hade vi alla de sköna uppesittarkvällarna innan jul, då vi slog in paket och bara myste med lite glögg och rim. Sen så hann knappt lovet börja innan det var dags för den sedvanliga Julgranejakten där vi så att säga officiellt inviger årets julfirande. Åtföljande glöggafton med skinkavsmakning är en av julens absoluta höjdare. I år så kom Harre, Marika & Knoddan upp innan jul och det var fantastiskt roligt att tilbringa dagarna fram till julafton med dem. Vi spelade hockey på vägen och det är skoj att se hur en sådan kär gammal tradition pånyttväckts. Harre och Jag stretade emot så gott det gick men alla tjejerna i motståndarlaget var oss övermäktiga, varje gång. Men kul var det. Sen så blev det juklafton och den firades på sedvanligt manér med middag hos morsan och kaffe och Tomte här. Kvällen var ljuvligt skön och jag tror faktiskt att det är årets skönaste dag man somnar från. Juldagen vankade både firande av morsans födelsedag, besök av Kytte & Pjacke samt Paintersgig på medan då Ingo hade hemvändardans. Och det var skoj det också. Painters ordnade faktiskt ett ganska bra tryck upp mot småtimmarna vill jag lova. Annandagen bjöd på både galtispremiär och middag här hos oss. Det har blivit något av en tradition av vi bjuder släkten på en rejäl festmåltid annandagen och i år var inget undantag. Farsan och Kerstin var ett trevligt inslag vid bordet.

På det följde några sköna dagar tillsammans med Pjackes och vi fortsatte martchandet på vägen och si; tror ni inte vi lyckades vinna någon match! Låt vara att vi provat både Moa och My i laget, vi vann ändå. Nyår firades med Tjingens på sedvanligt vis med fondue men i år sköts inga raketer på grund av det tragiska i tsunamiens kölvatten. På söndag så åkte jag till stugan för att skotra upp vägarna ( Årets roligaste jobb! Tänk om man hade det som heltidsjobb!!!), skotta snö efter väggarna och göra stugan vinterklar. En mycket härlig dag var det. På tisdagen åkte jag tillsammans med gode vännen Sundén på tjäderjakt och jag spårade till knäna en hel dag i Rebnis. Turskidor har man till fjälls och Tegsnäsare vid fågeljakt. Jag hade turskidor....Learning by doing....Sen satte vi oss i bilen för att hälsa på faderskapet och Kerstin i Bäckis under några dagar och det var mycket trevligt. Och tänk, jag fick skotra några vägar där också! Sen så kom den stora Elvisdagen den 8:e januari med Painters och ett gäng andra duktiga musikanter från Arjeplog. Och vilken kväll det blev! Jag har aldrig upplevt något liknande, det var 450 pers. som sjöng, dansade och tjoade så vi inte trodde det var sant. De ovationer vi erhöll när vi alla inblandade tackade för oss efter sista låten gav mig gåshud! Blargh!

Och nu sitter jag här, en dag innan lovets avlutande och den grå vardagen kommer insmygande. Men som sagt, det kommer att bli skönt att få normalisera sig.

Så: Tack Julen för i år och välkommen åter nästa år!

Tack

Några guldkorna vill jag avrunda denna svallande julehyllning med. Det första julkornet handlar om Julgranejakten med Harrebarre, en mycket kär tradition. I år som vanligt åtföljd avshoppningrunda på samhället men med tillägget att Marika hängde med på shoppingen. Det andra julkornet kallar jag julens alla förväntingar, den som gör att man mår så bra mitt i mörkaste december. Det tredje guldkornet handlar om alla de kvällar vi umgåtts med släkt, syskon och vänner. Glögg- och spelkvällen hos Sundéns, glöggaftonen den 23:e hos oss, spelkvällen med Stakes, Kvällarna med Harres och Kytte & Pjacke, bara för att nämna några. Det fjärde julkornet är själva julaftonen med både Tomte, klappar och god mat hos käre mor. Julafton är en dag som faktiskt är riktigt skön och specielll från tidigar morgonen till sena kvällen. I år var Tomten osedvanligt lik Harre men jag kan ha misstagit mig...Kidsen är dock av en annan uppfattning, de tycker att det är lite märkligt att någon av oss alltid försvinner samtidigt som Tomten dyker upp...

Nä, nu får jag sansa mig. Julen är över och vi tar nya tag. Det nya året ringer vi in med buller och bång och baske mig, låter inte 2005 bättre än 2004? Jag llovar att 2005 ska bli ett höjdarår för oss även om det förra året slutade tumultartat med katastrofen i Thailand i blickfånget.

Nu räcker det, Jag måste orka med morgondagen också. Tack för ikväll

länk till gamla uppdateringar